Det korta svaret är: nej. Upphandlande myndigheter (och andra upphandlande organisationer) har stor frihet att bestämma vad de vill köpa och vilka krav som behövs – men kravställningen måste hålla sig inom ramarna för upphandlingsreglerna och de grundläggande principerna.
Den här artikeln går igenom hur du som leverantör kan tänka kring obligatoriska krav (skall-krav), när de kan vara problematiska och vad du kan göra åt det.
Vill du ha stöd i bedömningen? Kontakta oss.
Relaterad tjänst hos Upphandlingsjuristen
Överprövning – offentlig upphandling
Vad menas med “obligatoriska krav”?
I praktiken menar man oftast skall-krav i upphandlingsdokumenten: krav som måste uppfyllas för att anbudet ska prövas vidare.
Det kan gälla:
-
krav på leverantören (t.ex. ekonomi, erfarenhet, kvalitetssystem),
-
krav på det som upphandlas (t.ex. funktion, prestanda, leveranstid),
-
formalia i anbudet (t.ex. språk, format, bilagor, signering).
Det är viktigt att skilja på:
-
obligatoriska krav (”måste uppfyllas”), och
-
tilldelningskriterier/utvärderingskriterier (”ger poäng” eller påverkar rankning).
Som leverantör behöver ni hantera dem olika: skall-krav är “pass/fail”, medan utvärderingskriterier är “optimering”.
Principerna sätter gränser – även för skall-krav
De grundläggande upphandlingsprinciperna är centrala. De används som “måttstock” när man bedömer om ett krav är tillåtet, rimligt och rättssäkert.
Särskilt viktiga i kravställning är:
-
proportionalitet (kravet ska vara rimligt i förhållande till det som upphandlas),
-
likabehandling och icke-diskriminering (krav får inte gynna/missgynna vissa leverantörer utan sakliga skäl),
-
öppenhet/transparens (kraven ska vara tydliga och förutsebara),
-
ömsesidigt erkännande (motsvarande intyg/certifikat ska normalt kunna godtas).
Om ett skall-krav är för långtgående, oklart eller snedvridande kan det strida mot principerna – även om myndigheten har “ett gott syfte”.
Proportionalitet: “rimligt, lämpligt och nödvändigt”
Proportionalitet handlar förenklat om tre frågor:
-
Är kravet relevant för det som upphandlas?
-
Är kravet nödvändigt för att nå syftet?
-
Går kravet längre än vad som behövs?
Exempel på riskområden (inte alltid fel – men ofta värda att granska):
-
mycket höga omsättningskrav i förhållande till kontraktets storlek,
-
krav på specifika certifikat utan att acceptera likvärdiga bevis,
-
krav på lokal etablering utan tydlig koppling till leveransen,
-
överdrivet många referenser eller referenser med snäva villkor,
-
tekniska krav som i praktiken pekar ut en viss produkt eller lösning.
Transparens: kravet måste vara tydligt och utvärderingsbart
Ett obligatoriskt krav måste vara så tydligt att ni kan förstå:
-
vad som ska uppfyllas,
-
hur ni ska bevisa det,
-
när det ska vara uppfyllt (vid anbudstidens utgång, vid avtalsstart, löpande).
Otydliga krav skapar två risker:
-
ni missförstår och blir förkastade,
-
utvärderingen blir svår att förutse, vilket kan strida mot öppenhetsprincipen.
Om ni upplever otydlighet är det ofta klokt att ställa en fråga under frågeperioden och be om precisering.
Likabehandling och icke-diskriminering: sakliga skäl krävs
En upphandlande organisation får inte ställa skall-krav som (i praktiken) utestänger leverantörer utan saklig anledning.
Det betyder inte att “alla måste kunna vara med”. Men om ett krav slår hårt mot vissa leverantörer måste det finnas en godtagbar koppling till behovet och kontraktets genomförande.
Typiska exempel där det ofta blir diskussion:
-
krav som gynnar lokala aktörer utan tydlig leveranslogik,
-
krav som bara en viss marknadsaktör kan uppfylla,
-
krav som bygger på “så har vi alltid gjort” snarare än behov.
Ömsesidigt erkännande: se upp med “låsta” intyg och bevis
I praktiken uppstår problem när upphandlingsdokument kräver ett visst intyg, en viss standard eller ett visst system – men inte beskriver hur likvärdighet ska visas.
Som leverantör kan ni:
-
be om förtydligande kring vilka likvärdiga bevis som accepteras,
-
föreslå formuleringar som tydliggör vad som räcker,
-
dokumentera på vilket sätt ert bevis uppfyller samma funktion/kravnivå.
Vad kan du göra om ett obligatoriskt krav känns fel?
Det finns en tydlig “trappa” som ofta är effektiv:
1) Gör en intern bedömning snabbt
-
Vilket krav är problemet?
-
Varför är det problematiskt (oproportionerligt, otydligt, diskriminerande)?
-
Hur påverkar det er möjlighet att lämna anbud?
2) Ställ fråga under frågeperioden
Formulera frågan sakligt och koppla den till behov, proportionalitet eller tydlighet. Målet är ofta att få:
-
ett klargörande som gör att ni kan räkna och skriva rätt, eller
-
en rättelse/ändring i dokumenten.
3) Överväg överprövning när det är motiverat
Om kravet är så allvarligt att det hindrar er (och ni bedömer att det strider mot regelverket) kan överprövning vara ett alternativ.
Viktigt är tidsaspekten: i en annonserad upphandling kan man normalt ansöka om överprövning så länge avtalsspärren löper, och avtalsspärren är som utgångspunkt minst 10 dagar vid elektronisk underrättelse (och längre i vissa fall). Det gör att tidig analys och snabb hantering är avgörande.
Sammanfattning
Upphandlande myndigheter får ställa obligatoriska krav – men inte vilka som helst. Krav måste vara:
-
proportionerliga,
-
tydliga och transparenta,
-
icke-diskriminerande och likabehandlande,
-
samt utformade så att leverantörer kan förstå och bevisa uppfyllnad.
Om ett skall-krav verkar fel: agera tidigt, ställ frågor och överväg rättsmedel när det finns grund för det. Vill ni ha stöd i bedömningen kan ni alltid kontakta oss.
Relaterad tjänst hos Upphandlingsjuristen
Överprövning – offentlig upphandling
https://upphandlingsjuristen.se/products/overprovning-offentlig-upphandling?_pos=1&_psq=%C3%B6verp&_ss=e&_v=1.0
Referenser:
Lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU) (hämtad 2026): Innehåller de grundläggande principerna och övriga ramar som styr hur krav får utformas och hur upphandling ska genomföras
riksdagen.se
Se länk: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-20161145-om-offentlig-upphandling_sfs-2016-1145/
Upphandlingsmyndigheten – “De grundläggande upphandlingsprinciperna” (hämtad 2026): Förklarar proportionalitet och att krav, kriterier och villkor ska vara rimliga, lämpliga och nödvändiga i förhållande till det som upphandlas
upphandlingsmyndigheten.se
Se länk: https://www.upphandlingsmyndigheten.se/regler-och-lagstiftning/de-grundlaggande-upphandlingsprinciperna
Konkurrensverket – “Fem grundläggande principer inom offentlig upphandling” (hämtad 2026): Sammanfattar principerna och betonar proportionalitet och transparens som begränsningar i kravställning
konkurrensverket.se
Se länk: https://www.konkurrensverket.se/upphandling/lagar-och-regler/fem-grundlaggande-principer/
Upphandlingsmyndigheten – “Överprövning av en upphandling” (hämtad 2026): Beskriver när överprövning är möjlig och att en annonserad upphandling kan överprövas så länge avtalsspärren löper
upphandlingsmyndigheten.se
Se länk: https://www.upphandlingsmyndigheten.se/regler-och-lagstiftning/overprovning-och-andra-rattsmedel/overprovning/av-en-upphandling
Upphandlingsmyndigheten – “Avtalsspärr och ingå avtal” (hämtad 2026): Anger att avtalsspärren gäller minst 10 dagar vid elektronisk underrättelse (och minst 15 dagar vid annan underrättelse), och att ansökan om överprövning kan göras under avtalsspärren
upphandlingsmyndigheten.se
Se länk: https://www.upphandlingsmyndigheten.se/inkopsprocessen/genomfor-upphandlingen/avtalssparr-och-inga-avtal/
Sveriges Domstolar – “Ansök om överprövning av offentlig upphandling” (hämtad 2026): Förklarar hur ansökan görs till förvaltningsrätten och vilka beslut domstolen kan fatta vid fel som kan orsaka skada
domstol.se
Se länk: https://www.domstol.se/amnen/overklaga-myndighetsbeslut/offentlig-upphandling/ansok-om-overprovning-av-offentlig-upphandling/